Bortom de blå bergen

Kulturchef om förankring

Sofia Luthman, kulturchef i Degerfors, om förankring på plats och samarbete med skolor:

Att frigöra tid på plats är viktigt och att samarbeta med en person som redan finns i organisationen förenklar arbetet.

Varje skolstadium borde ha en kontaktperson som är utsedd för kulturprojekt och konstnärliga aktiviteter.

Bra med uppstartsmöten med rektorer, men sen kanske all information i alla fall inte nådde ut till pedagoger, vilket kan ha många olika anledningar. Det är bra att förankra brett, med så många som möjligt.

Kultursekreterare om kulturombud på skolor

Sara Sporre, kultursekreterare i Lindesberg, om kulturombud på skolor:

Kulturombuden på skolorna är enormt viktiga. Mellan olika förvaltningar i kommunen finns glapp och mellanrum och kulturombuden fyller en viktig roll för att minska glappet mellan kulturförvaltningen och skolans värld, som fungerar på helt olika sätt. Alla skolor i kommunen ska ha ett kulturombud, en lärare som i början av läsåret utses som kulturansvarig. Det varierar hur aktiva och engagerade kulturombuden är själva, och det påverkar såklart.

Kulturombudet har redan kontakt med de andra lärarna – de känner till elevernas scheman, när de äter lunch och när skolbussen går till exempel. Praktiska detaljer som är svåra att känna till när man kommer utifrån och vill planera aktiviteter. Vissa skolor, men inte alla, har också kulturgrupper där elever ingår och kan vara med och påverka kulturutbudet. Det är vitalt att det finns kulturombud på skolorna för att få ett starkt kulturutbud för alla elever.

Lågstadielärare om estetiska ämnen i skolan

Mari-Anne Larsson och Emelie Borg, lågstadielärare på Tallängens skola

i Hällabrottet:

Skolan har blivit så teoretisk. Mycket av det estetiska försvinner. Till exempel har vi inte hållit på med lera på många år innan det här projektet, sådana saker försvinner. Många av de här barnen hade aldrig varit på en konstutställning eller träffat en koreograf, så de visste inte vad det var innan. Mycket som gjordes i projektet var helt nytt för dem. Och barn behöver den estetiska biten också. Jättemycket. Inte bara det teoretiska. Så det tycker jag har varit det absolut bästa att de har fått det också, som de inte får annars. Och många hade inte ens varit uppe vid Stenarbetsmuseet, eller sett marmorgolvet i det gamla huvudkontoret, fast de har bott här länge.

Projektår 1 – Hällabrottet, Kumla (2017-2018)

Projektår 1 fokuserar på stenindustrin kring Hällabrottet med Stenarbetsmuseet som bas.

Kring Hällabrottet växte en omfattande stenindustri fram som har haft en stor betydelse för byggarbeten i hela Mellansverige ända sedan medeltiden. Arbetet fördjupar sig i platsens specifika kultur- och naturhistoria och tittar på de naturförutsättningar som under lång tid format platsen. Grundidén i projektet bygger på kunskap genom görande.

Med stenen som utgångspunkt bjuder konstnären Jelena Rundqvist in till en undersökande process med årskurs 3 på Tallängens skola i Hällabrottet, som mynnar ut i en gemensam konstnärlig gestaltning med barnen utanför Stenarbetsmuseet, en publik utställning och en publikation som spreds som inlaga med Nerikes Allehanda inför utställningen.

Projektår 2 – Gränseskogen, Lindesberg (2018-2019)

Projektår 2 utgår från Lindesberg och naturreservatet Gränseskogen. Tillsammans med elever ur årskurs sju på Storåskolan i Lindesbergs kommun utforskar konstnären Hanna Wildow naturreservatet Gränseskogen. I ett antal workshops och genom olika konstnärliga processer och metoder har en serie verk vuxit fram. Dessa presenteras för allmänheten i utställningen "tag mitt andetag iväg" i Stripa Gallerirum, Stripa Gruvmiljö i Guldsmedshyttan maj-juni 2019.

I samarbete med projektets drygt 40 deltagare har Hanna Wildow vävt samman en flerspråkig berättelse om gränsen mot världen utan - och innanför; i ett skogigt gränsland där andra verkligheter blir möjliga. Utställningen vandrar mellan olika material, språk och medier när tillstånd som gränsen förorsakar besöks, bekänns och bevittnas.

Projektår 3 – Sveafallen, Degerfors (2019-2020)

Det tredje och avslutande projektåret utgår från Sveafallen, ett naturreservat som ligger i den sydöstra delen av Degerfors. De geologiskt unika Sveafallen bildades för 10 000 år sedan då inlandsisen drog sig tillbaka över området. Med platsen och dess förutsättningar som utgångspunkt bjuder konstnärerna Erik Rören och Signe Johannessen in alla elever i årskurs tre i Degerfors kommuns alla skolor till en medskapande process.

Sveafallen har i århundraden omgärdats av berättelser, myter och till och med två olika historieskrivningar. Olika vetenskapliga teorier om hur Sveafallen en gång uppstod har cirkulerat parallellt och stundtals motbevisats. Hur Sveafallen uppstod och en gång såg ut kan därför fortfarande upplevas som öppet för beskrivning. Detta tar konstnärerna Rören/Johannessen fasta på och utformar ett projekt där de tillsammans med eleverna föreslår en helt ny läsning av platsens historia. I workshops med konstnärerna får de 100 elever från Bruksskolan, Åtorp skola, Strömtorpskolan, Svartå skola och Parkskolan berätta sina egna historier och tolkningar om hur de tror Sveafallen blev till. Elevernas fantasifulla berättelser om portaler till andra dimensioner kom sedan att ligga till grund för en ny offentlig utsmyckning i Degerfors samt en performativ vandring i reservatet.

På olika sätt lär barnen känna Sveafallen som en plats som har förmågan att bära och berätta historier som berör flera ämnen i grundskolan. Eleverna får via projektet både tolka och berätta om sin närmiljö utifrån både individuella och kollektiva perspektiv. Dessutom får de en personlig relation till Sveafallen och samtidskonst.