Månadens författare oktober

Torgny Karnstedts Slamfarmen, som kom ut 1977, är fortfarande giltig i flera avseenden, den är rappt skriven och en levande tidslucka till en tid som både är långt borta och nära.

Åke Andersson söker jobb, det går snabbt att bli insatt i sysslorna på syrafabriken i Helsingborg. Basen krånglar inte till det:

”Det räckte med att jag visste var stämpelklockan satt och att jag skulle tvätta mig med vatten om jag fick något på mig som sved. När jag skulle göra något skulle han visa mig. Han skulle säga rensa och jag skulle rensa. Han skulle säga skyffla och jag skulle skyffla och var det så att jag inte visste hur man höll i en skyffel så skulle han stå till tjänst med en liten demonstration.
Han skulle säga lyft och jag skulle lyfta.”

Slamfarmen hör till 1970-talets nya våg av arbetarskildringar och beskriver en ung, lite håglös, mans väg till vuxenliv och politisk medvetenhet.

Verklighetens slamfarm hette Boliden Kemi, romanen bygger på de dagboksanteckningar som Torgny Karnstedt förde under de ett och ett halvt år som han arbetade där. Det handlar om ett ändlöst slit i en farlig miljö där tunga lyft sliter ut kropparna och olika kemiska medel fräter på både kropp och själ.

Efter succén med Slamfarmen blev Torgny Karnsted arbetslös och utbildade sig till svetsare, samtidigt fortsatte han att skriva. 1986 kom I själva verket som skildrade de sista hundra dagarna vid Stålverk 2 i Fagersta. Från 1989 har han varit författare och föreläsare på heltid.

Torgny Karnstedt är en outtröttlig läsfrämjare, han har mött över 300 000 elever i sitt samarbete med fackföreningsrörelsen och med Skapande skola. I två av sina romaner Låtsaskungen och Tro, hopp och jävelskap ger han röst åt ungdomar som kommit snett och hamnat på en internatskola för dem som på 1990-talet kallades ”värstingar”. Det är till dem och deras nutida likar han vill säga att ”Livet är en berättelse, språket vår vägvisare, orden våra verktyg. Världen rör sig och vi med den. I språket vilar vår framtid."

Med Hällefors i hjärtat

– I eftermiddags vandrade jag runt på en av de vackraste platser jag känner till – Knutshöjdsmossen.

När Torgny Karnstedt gästade Bergslagens bokloppis sommaren 2020 berättade han om sin förankring i Hälleforsbygden. Hustrun Viveca kommer härifrån, han berättade med ett litet leende att han friade till henne på Björnhöjden och att de vigdes vid Sången.

Torgny Karnstedt är född i Uppsala, växte upp i Flen och Västerås och har bland annat bott 20 år i Värmland, numera lever han i Båstad. Det har blivit många flyttar genom åren, ändå har flyttlasset aldrig stannat i Hällefors, trots hans starka kärlek till trakten.

Mitt språks gränser är min världs gränser

Torgny Karnstedt har en stark tro på ordens betydelse; det vi kan säga kan vi förstå. I Jag har ett språk beskriver han sina barns väg till språket och talrika möten med elever, lärare och bibliotekarier.

Han citerar filosofen Ludwig Wittgenstein, som säger: ”Mitt språks gränser är min världs gränser” och vänder och vrider även på frågor kring hur vår tillgång till språket präglas av kön och klass. Och han skriver mycket om bibliotekens betydelse:

”Ett bibliotek ska tända en stjärnhimmel inom oss och inbjuda till höga hopp ner i den litterära bassängen.
På en stor neonskylt ska bokstäverna lysa: Här är tillåtet att stänka.”

Läs mer

• Karnstedt, Torgny: Slamfarmen. Stockholm, Prisma 1977.
• -: Gnistskärmen. Johanneshov, Hammarström & Åberg, 1990
• -: Låtsaskungen. Göteborg, Lindelöws bokförlag 1995.
• Jag har ett språk Göteborg, Lindelöws bokförlag 1997.
• Forser, Tomas: Arbetardiktens återkomst. Den svenska litteraturens historia IV sid 120f. Stockholm, Bonniers 1990.
• http://karnstedt.se/
• https://www.alex.se/ författarlexikon på internet

Författarporträtt skrivet av Astrid Lindén